Psykisk Ohälsa

Härom dagen pratade vi om psykisk ohälsa i skolan med elevhälsan, och det fick mig att tänka lite. Inte nog med det med att vissa i klassen har svårt att ta jobbiga ämnen seriöst, så finns det några av dem som själva har stött på problem med psykisk ohälsa. I alla fall så är det inte de själva som har blivit ”offer” för det, men många har haft vänner som har mått dåligt.

Jag själv har också lidit, eller kanske snarare lider av en psykisk ohälsa. Jag lider inte av det farligaste typen av ohälsa, men ändå så har det begränsat en del av mitt liv. Men för att att det från början så hade vi elevhälsan som talade om psykisk ohälsa, och det betyder alltså att de talade om oro, ångest och depression. Men även liknande typer av ohälsa och de nämnde att det man vet att man har ångest om man har behövt begränsa sitt liv på något sätt. Även att ”symptom” på depression är annorlunda matvanor i mer än 2 veckor, alltså att man äter ovanligt mycket eller lite, men även att man är nedstämd en längre tid och inte har lust till något.

Men som jag nämnde tidigare så lider jag av ångest (eller ja, jag tycker lider är fel ord för det förstör inte mitt liv på något större sätt, men jag känner av det ibland). Jag känner inte av det i vardagen på det sättet, men det har påverkat min simning. Genom att jag har satt en för hög press på mig själv inom fjärils grenen. Det började egentligen i oktober 2016 när jag simmade 200 fjäril för första gången, och det gick ju bra. Jag kvalade till DM den tävlingen och allt var bra, men jag har aldrig känt mig så trött efter ett lopp och det började förstöra mig fjärils karriär…

Jag försökte ställa upp i 200 fjäril efter det, men avbröt ett flertal lopp och innan varje lopp fick jag en lätt ångest, som jag idag antar är prestationsångest. Så det slutade med att jag och min tränare beslöt att sluta anmäla mig på 200 fjäril, men det slutade inte bra. Ganska direkt efter det fick jag en rejäl kallsup på 100 fjäril, efter 85 meter och det resulterade till ännu mer ångest inför fjärilssträckorna. Denna ångest kom och gick under ett tag, men i våras fick jag ge upp alla fjärilssträckor för nuet, förutom 50 fjäril som fortfarande går an.

Min ångest blev så påfrestande under förra hösten och våren att jag mådde illa och till och med fick gå undan för att spy före mina lopp. Men om det här bara hade varit på tävling kanske det inte hade gjort så mycket skada, men det gick även ut över träningarna och lite över skolan. Jag kunde börja känna att jag fick svårt att andas och att tårarna kröp på. Detta kom framförallt på träningar när det var fjäril som skulle simmas i max fart, men jag kände det även i skolan ett par gånger, men kunde aldrig sätta fingret på av det var för något.

Detta har lett till att jag har slutat simma längre sträckor fjäril på träningar och det har gått bra, fram tills träningen igår där vi var tvungna att simma 4 stycken 50:or fjäril (4*50 fjäril) max. Då kände jag paniken komma och jag ville bara gråta, men jag tog mig igenom det och jag fick ur mig min ångest efteråt istället. Det resulterade till att jag resten av passet var trött, men jag klarade 4*50 fjäril för första gången på typ et år vilket är ett stort steg även om jag inte simmar lika mycket längre.

Vad vill jag komma med detta då? Jo, att det är fler i världen och i din närhet som lider av psykisk ohälsa utan att visa det och det kan vara svårt att prata om. Men samtidigt så ska du inte ta för givet att alla mår dåligt, däremot är det aldrig fel att fråga hur någon mår, iallafall någon gång ibland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s