Sedd på nya sätt

Jag har nu legat i soffan sedan jag slutade skolan och det har blivit en del tankar om förr… Jag har alltid hållit på med sport. Jag var 5/6 år när jag började med fotboll och därefter har det både blivit någon träning i balett, innebandy , gymnastik, handboll, voltige och sedan nu simning. Dessa är de sporter som jag verkligen har gått i och tävlat i, (förutom balett och innebandy som bara blev någon enstaka träning) men jag har idag försökt hitta gamla filmer och bilder från tidigare sporter.

Under min sökning har jag nu insett att jag saknar att vara på land. Simning är riktigt kul, det går ändå helt okej bra och man får ett umgänge, men det är inte som de andra sakerna jag har hållit på med. Fotbollen gav mig en laganda och ett umgänge som var fantastiskt. Det är egentligen en rolig sport som ger en mycket. Däremot bröt jag tummen 2015 och sedan samma höst har jag inte spelat fotboll

Fotbolls karriären tog då slut och jag saknar väl den ibland med kompisar och tränande, men jag tycker samtidigt att det är skönt att den är över. Däremot så har jag tittat igenom lite bilder från SM/NM 2015 i voltigen och inser att jag saknar den känslan. Känslan att åka långa vägar med transport för att sedan ha en start på totalt 3 minuter och därefter bara chilla, kolla och ta hand om hästen en hel dag. Tänk att få klä upp sig lite, sätta upp håret med en flaska hårspray och sedan visa upp det man kan. Som jag minns det idag så kändes det aldrig riktigt som en tävling. Samtidigt fick man nästan alltid ett pris, vilket är en stor skillnad från simningen.

Det är en stor skillnad mellan voltigen och simningen. Förutom att de är två helt olika sporter så är det även olika tävlingssyften. Simningen handlar endast om prestation. Man åker till en simhall, simmar sina distanser och sedan åker hem när man är klar. I voltigen gick inte det med tanken på att vi åkte minst 1 h i så få antal bilar som möjligt med full packning. Vi behövde även både packa och göra i ordning allt dagen före och sedan packa upp och liknande dagen efter tävling.

Jag vet att det är helt fel av mig att jämföra dagens simning med min voltige, men jag undrar vad som hade hänt om jag fortsatte med voltigen. Jag gillar ju djur och den träningen som var, men jag får heller glömma att jag tyckte det ibland blev lite för seriöst, det blev ett enda fokus på laget och som individualist blev jag inte sedd på samma sätt. Därför är simningen bra, för då är jag som jag vill och simmar på mitt egna sätt.

Som sagt så saknar jag voltigen, lite fotboll men även handbollen på något vänster. Jag vet inte vad detta ligger i just nu, men simningen är inte det jag längtar på vardagarna. Jag vill träna, jag vill vara fit och må bra, men hur har jag inte bestämt mig än. Att komma upp i eliten hade ju inte heller varit fel, och det kanske är därför jag längtar tillbaka till voltigen då jag tävlade på en SM/NM nivå, även om det endast var i två år och om det är en sådan liten sport att det inte var så svårt att komma med.

Jag har även haft funderingar på att börja något nytt och köra intensivkurs i några veckor, eller att kanske ta upp cellon igen. Jag behöver ha något att göra de dagarna som jag nu ligger hemma i soffan, men jag vill inte dra till en simhall och känna mig dålig och misslyckad.

Jag tror jag bara har lust att lyckas med något igen. Vara bland de bästa och inte medelmåttan, bli sedd och få samma känsla om att det är kul igen. Jag bryr mig inte om i vilken sport eller annat som det är, jag vill bara bli sedd på ett nytt sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s