6-weeks-challenge

Specialkost, träning och ett nytt levnadssätt. Borde inte det räcka för att bli nöjd och hitta sig själv? Jo, det gör det faktiskt, även om det inte blir på det sättet man skulle vilja eller tro.

I julas ställde jag mig på vågen. Jag möttes av en siffra jag minst sagt inte var nöjd med. Innan jag stod där på vågen hade jag kanske inte tänk på att jag vägde så mycket. Jag visste att jag låg över 70 kg, upp mot 75 kg. Jag trodde däremot inte att vågen skulle visa närmare 80 kg. Jag fick en starkkänsla av att jag inte vill passera den siffran. Med små åtgärder började jag och pappa med att sätta upp målet på 5000 steg var dag. En okej start.

Efter en jul med mat och promenader blev det nyår. Mycket skidåkning och mys med släkten. I dagarna runt det nya året började jag tänka mer på vad jag åt. Inte i några överdrivna metoder utan jag startade med att käka mer kvarg, slutade dricka saft till maten och liknande. När vi sen kom hem från nyårsfirande och skidåkning startade jag lite mer drastiskt. Jag började räkna kalorier och var noggrann med att jag absolut inte skulle komma över 1600 kalorier per dag. Jag la med därmed på runt 1300 kalorier. En typisk tjej metod i försök att komma ner i vikt. I de kalorier jag skulle äta per dag ingick det alla delar man ska ha i sig och jag åt inget godis, kakor eller bröd på 3 veckor. Minst två liter vatten var också ett mål jag hade satt upp som jag höll i både toppar och dalar.

Sen fick jag en dal. Jag började äta mer mackor och kaffe med mera. Men det varade i ungefär en vecka och sen var jag tillbaka på en bättre bana igen. Farm tills slutet av februari minns jag det som att det ändå gick helt okej. Jag var på väg ner i vikt. Hade kommit till en siffra som låg runt 76 låga kilon. Men det slutade där. Oavsett hur jag gjorde tappade jag inte mer vikt, även om både mamma och pappa fortsatte minska.

Den 10 mars träffade jag och mamma en kille. Han hjälpte oss och jag blev inskriven på Kungsbacka Crossfit’s 6-weeks-challenge. En kost beståendes av specifika antal gram av varje del på tallriksmodellen. Det vill säga 170 gram kött eller fisk under dagens alla tre måltider, plus två mellanmål med någon typ av protein. Proteinet kunde även bestå av 340 gram keso eller kvarg med låg fettprocent. Till mitt protein skulle ca 50-150 gram kolhydrater (beroende på om det var pasta, ris eller potatis med mera) under två måltider om dagen. Sen var det fri ätning på grönsaker, medan jag endast fick äta 60 gram nötter, eller 1-2 matskedar fett per dag. Till detta skulle jag även dricka minst 3 liter vatten, och veckan skulle bestå av 3 pass crossfit.

Målet var att jag skulle gå ner närmare 10 kg, och därmed väga 68 kg. Ett mål som är rätt orimligt att slå på bara 6 veckor. Men det började bra. Första veckan hade jag tappat 1.2 kg. En bra början som resulterade att jag efter 4 veckor låg under 75 kg. Att gå in i en challenge, äta strikt, träna mer än vad man gjort de senaste året och allmänt lever på ett helt annat sätt än någon annan tonåring är speciellt, men man tappar motivationen när det inte händer något. Första veckorna tyckte jag att jag såg en liten förändring, typ att handlederna blev tunnare. Mer än det hände inget i min kropp. Humöret förändrades men inget mer speciellt. Vi vet inte varför inte inget mer hände mer än att jag är ung och att mera hormoner kan göra min kropp rörig.

Förlängd challenge

Helt klar bland det bästa jag åt under dessa veckor.

Efter påsken och två misslyckade veckor med strålande sol och värme var jag mer en klar med challengens kost. Jag såg fram emot att äta normalt, leva mer som en tonåring och bara njuta av livet en stund, men då kom jag till min utvägning. Beslutet om att ett resultat inte kunde ses tog och jag fick tre veckor till på min challenge. Ett beslut som kändes okej i den stunden för jag tänkte att jag inte behövde äta lika strikt, plus att jag fick tre veckor gratis träning till. De tre veckorna har också passerat nu. Jag har inte gått ner något mer utan ligger hyfsat stabilt på 76 kg. Jag får vara nöjd med det tänker jag.

Som sagt gick inte min förändring att se. Inte ens nu när jag vägdes ut. Vad beror det på då? Jo, första gången jag vägde in mig hade jag en vätskenivå som låg på 40.1 liter. Efter tre veckor hade jag en vätskenivå på 39.0 liter, 3 veckor senare 39.5 och nu låg jag på 38.7 liter vatten. Att min vätskenivå ändras så mycket i kroppen gör att vågen vi använder tror att jag har tappat muskler eftersom att även dessa innehåller vatten. Men med tanken på att jag har tränat mer intensivt denna tid en tidigare plus ätit mer protein är risken för att ah tappat muskler väldigt liten. Däremot har jag nog blivit starkare i många delar. Så i och med detta vet jag inte hur mycket fett jag egentligen har tappat, men om jag tittar på hur jag ser ut så är det nog ändå lite.

Tankar

Målet med challengen var till en början att tappa vikt och kilon. Bli av med lite fett och liknande. Men med tiden som gick så förändrades målet. Målet ändrades mer och mer till att jag ville bli stark och att jag ville att mina muskler skulle synas, och det var något jag insåg att jag troligtvis hade som mål redan från stark. Jag visste bara inte om det då.

Jag är så nöjd att jag genomförde denna challenge. Jag har lärt känna mig själv så mycket bättre. Både psykiskt och fysiskt. Jag mår bättre psykiskt när jag har något planerat och får träna. Även av kosten mår jag bättre. Jag blir gladare och lättare att handskas med. Det var däremot något jag redan märkte i vintras när jag började äta mer specifikt.

Fysiskt har jag lärt känna mina muskler något enormt bra. Tidigt kände jag att jag fick ont i ländryggen av vissa övningar. Det blev bättre och sämre med tiden men nu sista veckan träffade jag en av coacherna. En utbildad sjukgymnast. Vi testade att överanstränga ryggen och kolla efter felet och det sjukaste är att problemet ligger i magen. Jag är helt enkelt för svag i mina inre muskler. I detta fall obliques. På ett annat sätt kan vi även lägga upp det som att jag är svag i de muskler som arbetar i statiska övningar, medan jag är alldeles för stark i de övningar som är dynamiska. Detta gör att mina yttre muskler, alltså de dynamiska även jobbar i en statisk övning, vilket gör att jag har svårt att hitta mina inre muskler. Jag fick där med också svar på varför jag ibland får ont i axlarna när jag är ute och går. Allt handlar om att jag är för svag i ena muskeltypen och för stark i den andra.

Sista veckan innan utskrivining

Jag har även lärt mig mer om vilka muskler som finns i kroppen och framförallt vilka som ska jobba när. Det är inte alltid den muskeln man skulle kunna tro. Jag fick även insett i hur unik jag är. Jag har i exakt lika många kilon på armarna respektive benen. Det betyder att min höger arm väger lika mycket som min vänster arm och samma sak gäller det med benen. De på crossfiten hade aldrig sett något liknande, och det lever jag med.

Jag är väldigt nöjd med challengen. Även om jag inte kom ner i den vikten jag trodde jag ville har jag fått med mig så mycket mer. En träningsform jag älskar, jag får svar på mina frågor och jag har lärt känna mig själv så mycket bättre. Jag vet att jag är ung. Behöver inte tänka på vikten eller annat så länge det inte är ohälsosamt, och ohälsosamt är nog det sista jag lever just nu. Jag fortsätter träna, både simning och crossfit och jag har ökat antalet gånger i veckan på både träningsformerna. Jag fortsätter äta mycket protein och grönsaker, medan jag äter lite mindre kolhydrater och fett.

Det var helt klart värt att testa, men just denna metod kanske inte passade mig på det sättet det passar för andra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s